En stinkande svartgul dubbelmoral

Krönika nummer 14 ifrågasätter, vänligen men bestämt, inga mindre än AIK:s supportrar. Försvara er gärna ni som känner er träffade.

En stinkande svartgul dubbelmoral

När Allsvenskan drog igång efter EM-uppehållet fanns många frågor. Efter matchen
på Behrn Arena mellan ÖSK och AIK är förutsättningarna annorlunda. Medan de
gulsvarta säkert somnade ovaggade, låg nog ÖSK-spelarna och vred på sig.
Utan tvivel långt in på småtimmarna.


För när domaren gjorde slut på lidandet steg jublet på "Behrnabeu". Gnaget hade
fullkomligt utklassat ett närmast patetiskt Örebro SK. Och som sagt, publikens hyllningar
ville aldrig ta slut. Mer om det senare.

Matchen hade inte ens hunnit bli två minuter gammal innan det rasslade i nätet bakom
stackars Peter Westman. Tvåan kom. Trean likaså. Vid det laget kände jag en stor lättnad
över valet att lämna den svartvita tröjan hemma.


Att slutresultatet skrevs till fyra mål mot ett i AIK:s favör, innebar två positiva ting för ÖSK.

Men också en sjuhelvetes massa negativa.


De negativa skulle ta alltför lång tid att ens ägna en tanke åt, varför jag istället fokuserar på
det positiva. Två punkter som sagt:

1. Den nygamla värvningen John Alvbåge slapp undan en pinsam comeback.

2. Laget gjorde mål för första gången på åttioelva matcher. Eller ja, fem i alla fall.


Men förlorade, det gjorde ÖSK, riktigt jäkla rejält också. På planen. Men det är en sak
att spela fegt, inte kämpa för sina lagkamrater och inte visa någon moral. Det är både
skamfyllt och pinsamt. Men det finns det som är värre. Värre än ingen moral alls.

Nämligen dubbelmoral.


Allt började när jag och min far just anlänt till "Behrnabeu". En muskulös man med
glasögon sticker ett propagandablad i händerna på oss. Snällt tog vi emot detta patetiska
meddelande, lyckligt ovetande om stanken.

En gräslig stank.
En stank som inte luktar, utan bara stinker.


Flygbladet var från den så kallade AIK-alliansen. Information om att man valt att bojkotta
lagets bortamatcher, hade aggressivt men välformulerat plitats ner. Orsaken är en invecklad
historia som i grund och botten handlar om pengar, säkerhetsvakter och ansvar. Men fine,
jag köper den. Bojkotten alltså. Eller gjorde, i alla fall. Tills jag insåg hur grundlurad jag blivit.


För min föreställning om ett "Behrnabeu" fritt från tillresta gnagare, dog ganska snabbt. De
bojkottande supportrarna hade plikttroget lämnat bortasektionen nästintill tom, och istället
flyttat in på sittplats. Summan av denna beska kardemumma blev att stora delar av södra
sittplats täcktes av svartgula tröjor. När så en av lagets alla sydamerikaner satte bollen
mycket vackert i nät, förvandlades södra sittplatsläktaren i Örebro, till Råsundas Norra
ståplats i vår vackra huvudstad.


Jag var mållös. Jag var arg. Och det hördes. Tydligen är det någon oskriven regel att man
som sportjournalist inte avslöjar var man har sin lojalitet liggandes. Patetiskt. Som Mats
Olsson i Expressen, han hävdar att han bara håller på nåt pissigt korplag i femman.
Skitsnack! Mitt hjärta klappar tvunget eller otvunget för de svartvita från min födelsestad.
Deal with it.


Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att AIK-alliansens patetiska försök till bojkott,
endast resulterade i fler gulsvarta tröjor på sittplats. Kanske börjar dom vänja sig. Kanske
är dags för sittplats på norra stå. Eller inte. En sak ska gnagarna dock ha klart för sig. Att
bjuda på fin fotboll och utklassa mitt kära ÖSK, fine det kan jag köpa.
Men våra sittplatser, dom rör ni aldrig mer.



Fredrik Norrström, Juli 2008


Kommentarer
Postat av: Pan

Hoppas att du såg matchen idag!!

2008-08-09 @ 22:24:20
URL: http://pnyman.blogg.se/
Postat av: svenne

jävla lök

2009-02-14 @ 12:14:43

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0