Ung Sportjournalistik

Den sjätte krönikan var den första av två som jag skrev under tiden jag bodde i London. Denna tid gjorde mig även till ett stort England-fan. Förlusten mot Kroatien som tas upp här, syftar på nederlaget i oktober 2006.


Skriverier från Londons bakgator
Känslan kan bara beskrivas som motsatsen till eufori. Fiaskot är ett faktum, och
kanske borde McClaren hålla sig till Formel 1 istället. Frågan är nu om Svennis
efterträdare kan svälja stolt-heten och ta tillbaka Beckham.

På en inrökt engelsk pub, såg jag de rutiga kroaterna besegra England med 2-0.
Paul Robinson hade inte sin bästa kväll, men han var knappast ensam. Snett framför
 mig satt 4 medelålders män, som tycktes dränka sin besvikelse i maltdryck. I 85:e
minuten skrek en av dem plötsligt ?Come on, England?. Ordet ironi hade just fått ett ansikte.

I tidningarna beskrevs matchen som den svåraste i Europa. Kroatien borta, dvs allt att vinna,
eller? Självklart inte, engelsk press gjorde precis vad den är känd för, och beordrade en
medial massaker. En timme innan matchen, läste jag en artikel i en av Londons gratistidningar.
Där erkände Frank Lampard att hans senaste insatser i landslaget varit för dåliga, och att han
nu skulle visa vad han gick för. Han kan inte ha mått bra när domarens visselpipa förkunnade
Kroatien som vinnare.

Att Sverige går som tåget, och spelar ut spanjorer och isländare, bryr man sig inte om. Myten
om att fotbollstokiga England bara bryr sig om sitt eget lag, kunde inte vara mer sann.

Man känner sig lite som ett kristet barn på julafton, där England får iklä sig rollen som den
muslimska kompisen. Den sneglande blicken mot julklapparna innehåller inget förakt, bara
förvåning och en känsla av ignorering. Kanske finns där en smula avundsjuka också, men
jag är inte säker.

Efter Johan Elmanders riktiga internationella genombrott, är han fortfarande anonym i England.
Föga förvånande, men ändå en intressant notis. Hade motståndet i lördags hetat England istället
för Spanien, hade han bergis varit rikskändis på Londons pubar.

Men landet i väst har större bekymmer än Sveriges beundrans-värda bravader. 0-0 mot Makedonien,
och 0-2 mot Kroatien har satt stor press på mannen med formel 1-namnet. Kanske inser
Steve McClaren nu sitt misstag i att ställa Beckham utanför truppen. Det finns bara en David
Beckham, och det kommer det alltid att finnas.

De engelska spelarna återvänder nu till sina respektive klubblag med svansen mellan benen. Att få 100% koncentration från dessa i nästa match blir en utmaning för Ferguson, Mourinho och Benitez.

Fredrik Norrström, London 061013