Fotboll är ett konstigt spel
Fotboll är ett konstigt spel
När Zinedine Zidanes kala huvud dundrade in i Marco Materazzis bröst, satte
dryga miljarden tv-tittare kaffet i halsen. Åtminstone de som drack kaffe. Övriga
nöjde sig väl med en eller annan svordom.
Att guldet gick till de pastabakande pizzakokarna, var inte det stora samtalsämnet
efter årets VM-final. Istället var det Zinedine Zidanes skalle som fanns på allas läppar.
En intressant detalj, är att Zizou flera gånger bett alla barn om ursäkt, men fortfarande
hävdar att han inte ångrar sig. Något som säkert är lika mycket lögn som sanning.
Zidane ska vara tacksam för att han spelar för Frankrike, och inte för England. Alla
minns vi Englands osmakliga välkomnande av Beckham efter incidenten mot Argentina
i VM 1998. När fransmannen skulle sågas i hemlandet, blev det istället tvärtom.
Rubriker som ?Vi förlåter dig, Zizou? prydde de franska tidningarna, kanske inte alla
men många. För fransmännen är Zidane en av dem största, med eller utan en dansk,
förlåt fransk skalle.
Egentligen var väl detta det optimala slutet, om Zizou verkligen vill
bli ihågkommen. Hade han gett fasen i Materazzis bröstkorg, och istället lyft VM-pokalen,
hade minnet av honom varit svagare. Det är som med fröken på dagis, efter tio år, är
klassens busfrö den enda hon kommer ihåg namnet på. Därmed inte sagt att hans
handlande var berättigat, inte alls. Vad den tatuerade Italienaren sa, spelar mindre roll.
Ett rött kort skulle Zidane ha, och det fick han.
Kritikerna menade även att han skulle fråntas titeln som VM:s bästa spelare,
något jag inte kan förstå. Att skallningen inte resulterade i turneringens "Fair play-pris",
kan jag köpa. Men fotboll är så mycket mer än så. Mästerskapets bästa fotbollsspelare
är och var Zinedine Zidane, därför var också priset mycket välförtjänt.
Incidentens konsekvenser är inte överdrivet märkvärdiga. Möjligtvis så måste uttrycket
"använd huvudet" omformuleras på knatteträningar, men annars är det själva
minnesbilden som kommer att leva vidare. Minnet av en fotbollspelare som upprätthöll
om inte lagets, så i alla fall sin familjs heder. Minnet av Zinedine Zidane.
Om tio år kommer den att vara stor, och om tjugo år ännu större, den där skallen.
Den kommer att stå där, prydlig och vacker i de där omtalade historieböckerna som
ingen sett, men alla känner till.
Fredrik Norrström, 060808
