Fel fokus är inte problemet för Pool

Krönika nummer 17 andas besvikelse. Stor besvikelse.

Fel fokus är inte problemet för Pool

När Riverside Stadium stod upp och hyllade sina röda hjältar, svor jag mig
ordentligt upprörd. Inte över Gareth Southgates tillfälliga framgång, utan över
vad de gråklädda presterade.

Eller snarare vad de inte presterade.

Men vilka krav kan man egentligen ställa på dagens Liverpool? Är det rimligt
att tro, att Nabil El Zhar och Ryan Babel ska kunna prestera i klass med Cristiano
Ronaldo och Didier Drogba? Detta är frågor som vi Liverpoolanhängare helst
blundar för.

Inför säsongen pratade man om att Liverpool skulle fokusera på ligan, och
cupspelet skulle få komma i andra hand. Kritikerna kommer med all säkerhet
nu att hävda att Benitez gjort precis tvärtom. Detta trots alla löften. Tänk så fel,
så många förståsigpåare kan ha.

För låt mig förklara den enkla logiken med årets upplaga av Liverpool FC.
Truppen är för tunn. På tok för tunn. I matchen mot bottenlaget Middlesbrough,
såg vi en osäker slovakisk mittback irra runt som en nackad höna med nervryck
ute till höger. Vi såg en vilsen spanjor slå en stor andel passningar lika fel som
han brukar slå dem rätt. Och så såg vi tomrummet. Inte efter Fernando Torres,
utan efter dennes stand-in. För när Liverpools spanske nummer nio är skadad,
finns ingen ersättare där värd namnet. Dirk Kuyt har skolats om till yttermittfältare,
Ryan Babel likaså, och David Ngog känns lika målfarlig som en febersjuk
Wes Brown.

Faktum är, att Liverpools bänk mest liknar en värmländsk blåbärsskog jämfört
med Chelseas och Manchester Uniteds dito. Ta bara en sådan grej som när
Man U har Nani och Anderson på bänken samtidigt. I runda slängar 400 miljoner
som gör absolut ingenting.

För skojs skull kan vi ju även slänga dit Owen Hargreaves, så landar vi en bra
bit över en halv miljard. Jämför det med Liverpools bänk mot Boro, som bestod
av; Diego Cavalieri, Andrea Dossena, Albert Riera, Yossi Benayoun, Lucas Leiva,
David Ngog och Stephen Darby. Föga imponerande för ett lag vars ambitioner
sägs vara ligatiteln. Pinsamt vid minsta antydan till jämförelse med
toppkonkurrenterna.

Nej fokusen är det inget fel på. För även om spelarna såg vilsna ut på Riverside
så är min övertygelse att fokusen inte är problemet. Man är inte tillräckligt bra helt
enkelt. Att Liverpool däremot kan prestera i Champions League, beror kort och
gott på att laget har en unik förmåga att samla kraft till speciella drabbningar.


Jag drar parallellen från Manchester United till den svenska poliskåren. De gör
samma sak, dag ut och dag in. Dvs presterar på en jämn nivå, men självklart
med toppar och dalar. Liverpool däremot, känns mer som en insatsstyrka, vars
specialitet är kortare insatser. Långsökt, men ändå inte en helt galen parallell.


När det gäller Benitez, så har många på senare tid sett fram emot att se
spanjorens signatur på ett nytt långt kontrakt. Samtidigt förstår jag kritikerna.
För vad Liverpools trupp behöver, är en rejäl vårstädning. Halvbra spelare
behöver sorteras bort, och bättre spelare behöver köpas in. Synd men sant.
Frågan är bara om spanjoren är rätt man att hålla i dammvippan.


Att de röda från Merseyside ändå är med i toppen av Premier League får
anses vara en god bedrift. Lyckas man också hålla undan för Aston Villa
och Arsenal, tar de en tredjeplats som man inte ska skämmas för. Åt
antagonisterna från Manchester finns i nuläget inget att göra åt. I ligan
alltså. Champions League däremot, där varje match kan liknas en
fritagning av gisslan, där har insatsstyrkan från Liverpool all chans i
världen att nå stora framgångar. 

  

  

  

Fredrik Norrström, mars 2009  


RSS 2.0