Bara rysk voodoo kan stoppa tsaren

Krönika nummer tolv är skriven kvällen före den första semifinalen i EM 2008 mellan Spanien och Ryssland. Mästerskapets stjärnskott får i nedanstående krönika precis vad han förtjänar. 

Bara rysk voodoo kan stoppa tsaren
Hans namn finns på allas läppar. Mot Spanien blir han farlig. Alldeles livsfarlig.
Backar i världsklass är inget hinder, oavsett om de heter Puyol eller Ramos.
När Rysslands nutida tsar, Andrei Arshavin, vandrar ut på planen så märks det.

Med mindre än ett dygn kvar till den första semifinalen i tjugohundraåtta års EM
vaknar snacket, spekulationerna och nervositeten till liv igen. Vilodagarna är över.
Många inledde mästerskapet iklädda vikingahjälmar och Zlatan-tröjor,
dessa är glömda nu.


Nu pratar folk bara om ett land, eller snarare om en spelare. Arshavin, Andrei Arshavin.
Den lille tsaren kallar de honom visst. Jag ska erkänna att jag aldrig hade sett
människan förut. Namnet var bekant, men inte mer. Och trots han enorma insats
mot Sverige, såg jag aldrig han och hans Ryssland som ett hot. Framför allt inte
mot suveräna Holland.
Men tji fick jag, och tji fick de stackars Nederländerna.


Många höjer därför nu röster för att Ryssland kan komma att göra en "Grekland".
Vilket kort och koncist, innebär att man vinner EM i fotboll, fastän folk skulle ha offrat
både höger och vänster hand på att det aldrig skulle ske. Ungefär så i alla fall.


Skillnaden är dock att Ryssland förutom framgång, även fått folks sympati. Med en
finurlig offensiv signerad Guus Hiddink, har man bokstavligen spelat sig in i
människors fotbollshjärtan.
Det ska väl till en Nederländare för det antar jag.


Men för att återgå till tsaren, till Andrei Arshavin. För när EM är över, börjar således
dragkampen om denna supertalang. Barcelona, Arsenal och Milan, ryktena talar för
sig själv. Kort sagt; killen lär fanimej inte gå arbetslös i höst.


Ändå hör jag en klocka. Det tar någon sekund innan jag inser att det är en försiktig
varningsklang. Du har sett detta förut. Déjà Vu.


Hans namn fanns på allas läppar. Mot Sverige var han farlig. Alldeles livsfarlig.
Han och hans land tog mästerskapet och dess deltagare med storm. Senegalesen
El-Hadji Dioufs historia är det största hotet mot Arshavins framfart.


För er som inte minns, så hamnade Senegal-anfallaren i Liverpool. I mitt Liverpool.
Att samme Diouf nu för en mindre belyst tillvaro i Bolton talar sitt eget
bekymmersamma språk.


Men fan ska inte målas på väggen för det. Arshavin är ju trots allt ryss, vilket väl är så
långt från afrikan man kan komma. Så om ryska spågummor ger tusan i att stoppa
nålar i fel voodoo-dockor, blir nog Arshavin en ihågkommen stjärna ändå. Potentialen finns.
Men som sagt, afrikan eller ryss, kaxig eller blyg. Aldrig kan du ta något för givet. Aldrig får
du slappna av.
Speciellt inte i fotbollens mäktiga Europa. 


Fredrik Norrström, Juni 2008

  


RSS 2.0